M a l i n ♥ J o n s s o n

Egentligen borde jag nog bara vara tyst idag. Skulle kunna gnälla hur mycket som helst. Men dessa dagar har varit så fruktansvärt tuffa. Jag har aldrig kännt mig så ensam och uttråkad. Känns som ingen har tid. Ingen har kunna hjälpa mig att ta någon utav barnen en stund. Linus är inne i någon form av trots. Det är bråk så fort han ska komma in på kvällen, när han ska borsta tänderna, när han ska äta middag osv. Han kräver mycket tid och så blir Liam "bortglömd" eftersom han sköter sig själv. Idag blev Liam arg på mig eftersom jag inte hade tid att följa med honom och titta på något, jag hade fullt upp med att få in Linus. Då låser han ut mig och jag har ingen nyckel in. Linus grinar och tror vi ska få sova ute, och äta barr. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Ville liksom inte stå och vråla in i brevlådan heller, så jag satte mig utanför tills Liam öppnade. 
Det låter kanske som om jag inte vill vara med mina barn, men det är inte alls det jag gnäller över. Men det blir långa dagar ensam när ingen kan avlasta så man får andas. Det är ovant att J är borta på jobb, och aldrig såhär länge, och nu när det är semester.  Men endast två-tre dagar återstår innan J kommer hem igen.

Idag har vi iallafall varit till Flästa och kollat på vindkraftverken, vi hann med ett besök på träslottet med och sedan var vi till Freluga och hälsade på pappa. 
På eftermidagen har vi cyklat. Ett varv runt stan. Stannade i lekparken på karlslund och inne i stan och lekte lite också. Nu har vi alla bäddat ner oss i vår säng och kollar på film. Men barnen somnar närsom helt. 
Imorgon planerar jag att åka till någon strand om vädret tillåter. Jag ber till gud att han ger oss lite sol imorgon så vi får en dag på stranden.

Take a deep breath, its just a bad day, not a bad life...