~ N O W O R D S ~

Vet inte om jag ens borde tala om denna fruktansvärda vecka. Men mitt humör går verkligen i vågor. Jag tror jag varit så fokuserad på min fot de senaste veckorna så jag har inte riktigt hunnit tänka så mycket. Eller jag snarare tänker inte alls, som vanligt med andra ord. Mitt liv bara rullar, jag bara gör allt liksom. Men ibland kommer det en våg när jag tycker livet är så orättvist. Förlorar syrran, Linus får epliepsi, farfar dör och dagen efter bryter jag av mig foten. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? 
Denna vecka har varit så himla dålig, och när man inte riktigt vet vad som är fel heller, utan bara allt.  Men det känns som allt bara går fel, eller det är nog ingen känsla för denna vecka har det verkligen varit så. När det känns som hela omgivningen ogillar mig. När varenda dåligt ord får en att känna sig ännu sämre. När man känner sig totalt misslyckad. Jag tror ni kanske förstår hur jag menar nu? Jag önskar jag inte blev så upprörd över allt, att jag vore självsäker. Men jag är inte sån och jag har aldrig varit så länge jag kan minnas. Jag kommer nog verkligen aldrig bli det heller. Jag är så sjukt osäker på mig själv, jag tar åt mig så fruktansvärt lätt. Jag är verkligen glad det är helg för jag behöver vila, imorgon ska jag ligga i sängen hela dagen. Jag glömmer bort att jag fortfarande är handikappad. Men jag kan inte gå än. Har tagit några steg på en gräsmatta, såg ut som en fågelunge, vifta med armarna och hoppade fram. Igår provade jag köra bil, men vågar inte ut i trafken än men det gick. Så nog allt gör jag framsteg. Och det känns bra...
Ikväll har vi ätit tacos, barnen sover och jag är ensam. Jag håller på att skapa en hemsida (html) och poppar musik. Blir nog en tidig kväller hoppas jag, men brukar kunna fastna framför datorn.
 
 

~ H A P P Y ~

Tänk att idag hände det. Jag kastade kryckorna och gick några steg på gräsmattan på jobbet. Kände mig som ett litet barn om precis lärt sig gå. Pyttesmå steg och vifta med armarna för att ha balansen. Gjorde inte speciellt ont men hjärnan är fortfarande osäker. Imorgon fortsätter jag, och hoppas det går lite bättre för varje dag så jag snart slipper kryckorna..

Igår och idag har jag jobbat sent så är helt slut, jag ska strax sova. Bara två dagar till helg... dock jobbar jag då och till veckan åker Jimmy till Örebro och jobbar så ska bli spännande hur jag ska lösa allt när jag inte ens kan köra bil än. Men det fixar sig, på något vis.
 
Nu ska jag ta och sova så man orkar med morgondagen.
 
 

~ B A D D A Y ~

Kan sammanfatta denna dag med ett ord. - Skit! 

Har en dag när allt känns hopplöst. Jag är less på att inne kunna gå, inte kunna göra något. Jag känner mig totalt världelös och känns som allt jag gjort idag har gått fel och jag är bara så snurrig i huvudet. Vet knappt vad jag håller på med, känns som alla är emot mig. Även om inget av detta stämmer, förutom att jag inte kan gå, så känns det bara så. Vill bara gräva ner mig, jag orkar inte umgås, jag orkar inte prata, jag orkar ingenting. Idag känner jag att det är nog bäst att bara vara tyst och lita på sig själv. 
Jag hoppas det vänder snart. Jag måste hitta motivation igen. Jag måste klara mig själv.... 

Igår klippte jag håret, 1 dm åkte av, välbehövligt och det syns knappt. La i lite fär i längderna med. Nöjd! Skönt med nytt och fräscht hår. 
Nu ska jag deppshoppa. FInns det något bättre? Nej ! Det hjälper alltid. Denna gång är det jag som behöver en vårjacka. Har en men behöver en mer alldaglig. Den jag har passar bara om man har jeans eller lite finare kläder. 

Var även till sjukgymnasten, grymt bra! Ska dit igen nästa vecka. Har fått lite övningar som jag gör 4 gånger om dagen. Hoppas jag kan släppa kryckorna snart så kommer det bli ytterligare framsteg. Men känns inte ens nära just nu.