Dessa underbara dagar hinner man inte med datan. Måste njuta av det underbara vädret som snart försvinner. 
Har varit ute hela dagen. 
Var över till Carro på förmiddagen där även Emelie och Wille var. Blev bjuden på gott fika och Linus fick träffa andra bebisar. Liam var med min pappa ute i lekparken och på affären under tiden. Åkte sedan till mamma, åt grillat där. Så skönt att sitta ute i tshirt och äta. Passa på att njuta av den sista sommarvärmen. 
Synd bara att det var e4an utanför huset. Så värdelöst med det nya området utanför mammas hus, det är så grymt fult. Alla började flytta in idag så åkte jättemycket bilar. Är så förbannad över dessa husbyggen, dom kan väl slå upp 20 lägenheter någon annanstans. Näe, dom tränger in radhus på baksidan av mammas hus och 20 lägenheter på framsidan. Är så förbannad på bollnäs bostäder som bygger, är arg att jag ens hyr av dem. Nog om min ilska där. Kan inget göra.

Har ikväll åkt bil med familjen. Nu har jag skjutsat min pappa och granne på tuppens. Barnen sover så ska väl lägga mig jag med. Det sägs att det ska bli bra väder imorgon med så då blir det långnäs. En ute dag.
Har knäppt en massa höstbilder idag. Ska lägga ut dem imorgon jag hinner tyvär inte nu. 

Godnatt!
Känner mig som världens klagomänniska med detta inlägg. Men känner att jag behöver klaga lite så kanske det känns bättre efteråt. 
Iallafall så är Liam på världens trotshumör. Han testar precis allt, lyssnar inte alls och inte nog med det hans galna utbrott. Det är nästan omöjligt att klä på honom på morgonen. Jag är också envis av mig men har försökt med så många olika metoder, inget funkar. Vissa dagar funkar bra. Man hör från många att det växer bort, men det har ju hållit på hur länge som helst. Jag försöker med alla möjliga metoder. Vet inte hur jag ska få bort hans galna utbrott eller bara trotsen. Men det är väl bara härda, det försvinner väl kanske så småningom. 
Men efter allt som hänt med Mimmi har jag så dåligt tålamod, jag har så dåliga dagar. Jag har en fruktansvärt jobbig tid nu. Ingen kanske tror det för det syns inte utåt. Men jag känner det med mitt humör. Jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur denna svarta håla. Det har stått still så länge. Jag kommer inte ihåg när jag kände lycka sist. Känslor är som bortblåsta. Jag har stängt av mig bara för att orka med. Jag orkar inte känna någon sorg,  jag orkar ingenting. Jag bara lever, lever på rutiner. Jag hoppas det vänder. Men saknaden efter Mimmi är obeskrivlig. Och det är först nu det är som jobbigast. Det känns som om jag nått den punkten nu, jag önskade att allt skulle vända. Men det vänder aldrig, jag står bara still här med mitt dåliga humör och ingen tålamod.
Inte nog med det så grinar Linus hela kvällarna när jag inte är i näreheten. Vilket resulterar i att ingen vill passa honom, det är bara jag som duger. Jag får bära honom hela tiden. Så fort Jimmy tar i han så skriker han, och då menar jag skriker. Svetten sprutar av han. Det är bara på eftermiddagen / kvällen det blir såhär. Dagarna går bra. Men det är jättejobbigt. Jag tar mig aldrig iväg känns det som, eller även om jag nu gör det kan jag aldrig känna mig lugn, för jag måste oftast avbryta för att åka hem och ta Linus. 
Vet att mimmi var likadan när hon var liten och det går ju över, men man vet ju dock inte när. Men jag hoppas snart. Det tar på mina krafter, det gör det.
Har tagit en välbehövlig promenad med Alex ikväll, skönt att prata av sig lite :) Och alltid roligt att umgås med henne. 
Har varit hos både mamma och pappa idag sen åt vi på sibylla, ute i det fina vädret. Var även till lekparken på långnäs. 
Har känt mig tråkig och osocial denna vecka. Har inte orkat med något alls. Vill helst bara vara känns det som. Men till veckan hoppas jag på att det ska vara bättre. Trodde jag var på väg att bli sjuk för känner mig så klen, men än så länge har ingen förkyldning dykt upp. 

Nu ska jag titta på Idol ta ett bad och sova. 
Nu har jag fått klaga av mig så nu kan jag sova gott. Jag hoppas ingen missuppfattar mig med detta inlägg. Jag älskar mina barn över allt annat. Men att förlora min allra bästa vän och syster är ingen lätt sak, det kommer kännas hela livet. Saknaden gör så ont och jag kan inte rå för hur jag känner eller fungerar. Men jag kämpar för mina barn och gör så gott jag kan men önskade att jag uppskattade saker med och inte tar allt för givet. 

Godnatt!

28 september 2011

- Onsdag.

Days of my life

Kan böja inlägget med att berätta att Linus fick sin första tand idag. Äntligen. Nu är det ju bara ALLA andra kvar. Han han har varit grinigare än någonsin. Och nu är den andra på väg upp också, den borde ha kommit innan helgen hoppas jag. Hoppas det inte är lika grinigt med resten. 

Har bara varit hemma idag. Jag känner mig så trött oh klen. Funderar om vi börjar bli sjuka. Har ingen ork med något alls. Min mormor var hit idag och lånade tvättstugan så då tvättade hon all vår tvätt också. Manglade och vek all tvätt. Tack mormor!
Blev en promenad ikväll men familjen. Vi var på lidl snabbt, sedan hem igen. Nu har vi badat. Liam sover och Linus ska sova. Själv ska jag titta klart på efterlyst. 

Ska köpa ny data i helgen. 
Återkommer med mer information imorgon. 


Godnatt!