Alltså tror min kropp allvarligt la av igår. Den gick på semester en dag för tidigt. Det blev verkligen en fullspäckad dag med shopping, lek, fixa mat, tårta och två envisa barn på det plus att jag jobbade till 15. När de väl somnade , så somnade jag också.

Vilket innebar att klockan ringde 05.30 idag istället. Städade, torkade golv, mm. Enda som återstår nu är damma och ta in mattorna.

Ikväll ska vi äta fläskfilé fylld med ost (mjukost), och baconlindad. Sedan blir det jordgubbstårta. Jag går på fem veckors ledighet och Liam slutar på dagis idag. Så jag har tömt allt där. Känns nästan lite sorgligt, men Linus går kvar i två år till . Kommer vara ovant till hösten att behöva lämna barnen på två olika ställen. Samtdigt lite skönt att de kommer ifrån varandra.

Imorgon pyser jag ner till  Huvudstaden och umgås med bästa Jossan. Blir god mat och såklart ska vi se hur drinkarna i stockholm smakar.

 
 
 

 

Tröttheten tar död på mig. Den ständiga huvudvärken.
Alla motgångar. Ingenting är som jag vill.
Varenda litet fel ord till mig får mig att sjunka ned i botten. Är så fruktansvärt känslig för tillfället.
En sån period där man känner sig totalt misslyckad.

Ber till gud att det vänder snart.
Biter ihop dessa två sista dagarna innan semestern.


Börjar semestern med att åka till Josefin i Stockholm. Ser verkligen fram emot att komma bort och umgås. Sedan blir det nya tag, då kan det bara bli bättre.

 

 
 

 

Igår blev det ett besök på Liams blivande förskola och Fritids. Fick en guidning igenom deras lokaler och Liam fick träffa några fröknar.
Han var väldigt blyg men han tycker det ska bli roligt.

Linus fick också följa med. Han skulle leka med allt och alla, ställde flera hundra frågor och var inte ett dugg blyg. Han skulle då inte ha några problem att börja.

Solade hela eftermiddagen innan jag åkte till kyrkan och planterade blommor på syrrans grav.
Liam stannade kvar hos mormor igår och sov där så han blev ledig från dagis idag.

Gjorde så ont i mig att lämna Linus imorse, han var så ledsen och ville inte alls på dagis verkligen höll i mig hur hårt som helst.
Men nu är semestern nära och när jag vinkade åt honom i fönstret när jag åkte såg han iallafall inte lika ledsen ut. Tack och lov!

Idag kommer Jimmy hem igen, skönt :)