Alltså denna vecka!! Feber i måndags, halsont igår och lite idag, men det k'nns betydligt bättre så förhoppningsvis är det helt bra imorgon. Istället trodde jag mitt huvud skulle explodera idag. Tror aldrig jag haft så ont. Riktigt tung huvdvärk, kunde knappt kolla på skärmen utan att bli tårögd. Tack gode gud att jag slutade klockan två idag.
Åkte till mamma efter jobbet, fick vätskeersättning och ipren och sov två timmar så kändes det lite bättre.
Liam fick följa med en kompis efter skolan idag så jag hämtade honom där ikväll. Nu har vi städat ihop, ätit lite och bara tagit det lugnt. Barnen ligger och sover förhoppningsvis snart. Jag ska ockå sova om inte allt för länge. Hade världens jobbigaste drömmar inatt, allt möjligt, men jag drömde bland annat om Linus epliepsianfall (eller vad det är), alltså den känslan, när man inte vet om sitt barn ska överleva. Jag var tvungen att kliva upp och kolla till honom och det gjorde ont att lämna honom å fritids idag, tänk om något händer. Jag kommer aldrig kunna släppa den känsla, tänk om något händer och någon inte är där just då, även om jag inte kan göra något. Det har gått över ett år sedan senast, men alla tre har varit så kraftiga och en gång hamnade i respirator, dock äter han medicin nu men inget säger att den hjälper. Om drygt ett år ska han sluta medicineras och förhoppningen är att det ska "växt bort" , inget har synts på EEG undersökningarna. Den ständiga oron ifall något annat är fel kommer alltid finnas där.
Åkte till mamma efter jobbet, fick vätskeersättning och ipren och sov två timmar så kändes det lite bättre.
Liam fick följa med en kompis efter skolan idag så jag hämtade honom där ikväll. Nu har vi städat ihop, ätit lite och bara tagit det lugnt. Barnen ligger och sover förhoppningsvis snart. Jag ska ockå sova om inte allt för länge. Hade världens jobbigaste drömmar inatt, allt möjligt, men jag drömde bland annat om Linus epliepsianfall (eller vad det är), alltså den känslan, när man inte vet om sitt barn ska överleva. Jag var tvungen att kliva upp och kolla till honom och det gjorde ont att lämna honom å fritids idag, tänk om något händer. Jag kommer aldrig kunna släppa den känsla, tänk om något händer och någon inte är där just då, även om jag inte kan göra något. Det har gått över ett år sedan senast, men alla tre har varit så kraftiga och en gång hamnade i respirator, dock äter han medicin nu men inget säger att den hjälper. Om drygt ett år ska han sluta medicineras och förhoppningen är att det ska "växt bort" , inget har synts på EEG undersökningarna. Den ständiga oron ifall något annat är fel kommer alltid finnas där.
Idag fick Linus redan på sin klass, bättre sent än aldrig typ. När Liam började så fick de vecka i Juni typ. Nu får de veta inte ens en vecka i förväg, men jag antar att det är för folk inte ska gnälla. Vet inte om jag är direkt nöjd, men jag är inte den som skulle klaga, Linus är inte den som har svårt att hitta kompisar direkt och det är ju huvudsaken att han är nöjd, barn anpassar sig lätt. Men alltid tråkigt när de splittas från en del av sina dagiskompisar.
På måndag kör det igång, Liam börjar andra klass och Linus F-klass. Måste införskaffa och fixa en hel den inför måndag, jag måste hinna baka till kalaset nästa helg också är vi bjuden på kalas i helgen. Hade inte räknat med att vara sjuk denna vecka så ligger lite efter i min planering. Jag har inte ens hunnit köpa prenseter åt Liam som fyller nästa vecka.
På måndag kör det igång, Liam börjar andra klass och Linus F-klass. Måste införskaffa och fixa en hel den inför måndag, jag måste hinna baka till kalaset nästa helg också är vi bjuden på kalas i helgen. Hade inte räknat med att vara sjuk denna vecka så ligger lite efter i min planering. Jag har inte ens hunnit köpa prenseter åt Liam som fyller nästa vecka.
