Var verkligen längesedan jag gjorde någon update här. Skrev ett inlägg förra veckan men av någon anledning var inte texten där utan bara en rubrik. Men jag lever iallafall.
Dagarna rullar på, veckorna går alldeles för fort. Man har blivit bekväm under alla dessa veckor man fått uppassning, Nu börjar man få göra saker och ting själv. Känner att jag blivit allldeles för lat samtidigt som jag verkligen behöver ta det lugnt med min fot fortfarande. Den sväller väldigt lätt. Jag går utan kryckor och ibland har jag en krycka. Man glömmer lätt att inte allt är som innan. Det tar lite längre tid, jag har inte samma tempo som innan, jag klarar inte av att göra allt. Med gipset på var det så självklart att man inte klarade saker, men nu när jag inte har det längre tror jag man är återställd direkt liksom.
Ska till sjukgymnasten igen på onsdag, ska försöka komma igång att träna på gym med. Men tycker det är så fruktansvärt jobbigt att visas på ett gym. Jag vet inte ens vad man ska göra när man kommer dit. Tänkte försöka träna på jobbet någon dag. Bara jag gör det någon gång så kommer man igång liksom.
Dagarna rullar på, veckorna går alldeles för fort. Man har blivit bekväm under alla dessa veckor man fått uppassning, Nu börjar man få göra saker och ting själv. Känner att jag blivit allldeles för lat samtidigt som jag verkligen behöver ta det lugnt med min fot fortfarande. Den sväller väldigt lätt. Jag går utan kryckor och ibland har jag en krycka. Man glömmer lätt att inte allt är som innan. Det tar lite längre tid, jag har inte samma tempo som innan, jag klarar inte av att göra allt. Med gipset på var det så självklart att man inte klarade saker, men nu när jag inte har det längre tror jag man är återställd direkt liksom.
Ska till sjukgymnasten igen på onsdag, ska försöka komma igång att träna på gym med. Men tycker det är så fruktansvärt jobbigt att visas på ett gym. Jag vet inte ens vad man ska göra när man kommer dit. Tänkte försöka träna på jobbet någon dag. Bara jag gör det någon gång så kommer man igång liksom.
Igår så var jag till Stockholm på fotboll. Hemmapremiär för bajen. Men det var inte det vanliga Stockholm man mötte. Efter fredagens terrorattack så var staden tyst och fylld av blommor och sorg. Att vara på plats och se det med egna ögon var fruktansvärt. Man såg spår av lastbilens framfart på Drottninggatan. Överallt låg det blommor och det var stora folksamlingar. När barn drabbas berör dig mig extra mycket, oskyldiga små barn. Tänker på den lilla flickan som miste livet. Så tragiskt.
Man är ledsen samtidigt som jag är förbannad att det kan å hända.Jag hoppas att Sverige vaknar efter det här. Något måste göras, för längesen egentligen. Alla tycker vi olika och jag tänker inte yttra mig något här för jag är väldigt dåligt politiskt insatt så då är det bäst man är tyst, men sveriges straff är på tok för milda och vi tar hit vilket folk som helst. Dags att se över vad vi tar hit.
Man är ledsen samtidigt som jag är förbannad att det kan å hända.Jag hoppas att Sverige vaknar efter det här. Något måste göras, för längesen egentligen. Alla tycker vi olika och jag tänker inte yttra mig något här för jag är väldigt dåligt politiskt insatt så då är det bäst man är tyst, men sveriges straff är på tok för milda och vi tar hit vilket folk som helst. Dags att se över vad vi tar hit.
Jag gick över 3 kilometer med foten igår, kryckorna var med. Det känns idag, den är trött men inte speciellt ont. Men uppsvälld deluxe. Matchen slutade 1-1 mot kalmar. Avslutade med oxfilé på jensens bøfhus innan tåget rullade hem vid 19.
Denna vecka jobbar jag bara 3 dagar. Ledig tor-mån, lite påskledigt. Skönt! Nu ska jag bädda ner mig, glo på film och sova.
