~ P Å S K E N Ä R Ö V E R ~

publicerat i Days of my life;
Tänkt att jag haft denna blogg sedan 2009, alltså i 8 år!!! Det är sällan jag läser mina gamla inlägg, eller jag läser dom aldrig om jag ska vara ärlig. Idag var första gången jag läste mina två absolut första inlägg. Väldig roligt att läsa, finns även en del inlägg som påminner mig om tiden med Mimmi, och säkert en massa inlägg som jag inte ens kan förstå varför jag delat med mig av. Men bloggen fungerar som någon form av terapi. Det är lätt att bara skriva ur sig men jag vill inte se tillbaka och läsa det som varit. 

Nu är påsken över. Barnen har fått flera påskägg och vi har fått lite påskmat. Jag har legat på soffan och sängen de senaste två dagarna. Vet inte vad det är med min fot. Har lite domningar ovanpå foten, den sväller sjukt mycket hela tiden. Det är så frustrerande. Jag vill börja träna, jag vill kunna springa, jag vill kunna ha klackskor, jag vill leva normalt.... Det är så lätt för alla att säga att det kunde vara betydligt värre. Jag vet att jag själv borde vara mer tacksam att det gick så pass bra som det gjorde. Men mina tankar går åt till att tänka på allt jag kanske inte kommer kunna göra mer i mitt liv. Hur jag förstört det för mig själv. En sån onödig grej. Det tar mycket av min energi och humör. Tålamodet är noll när man har ont eller inte riktigt klarar det jag vill. Hela tiden är jag rädd att någon ska kliva på foten eller att jag ska stöta i den. Jag vet att det gått så pass kort tid och att det kommer bli bättre med tiden. Men frågan är hur mycket och hur mycket smärta man kommer ha. Ber till gud att han återställer mig. Fast jag tror inte på gud!
 
Har försökt städat lite idag i alla fall, det lilla jag orkat. Liam sover hos en kompis och jag ska duka fram chokladpudding och gnälla på att jag snart rullar fram men gör inget åt det. Jag bara äter mer och mer.
Men till veckan ska jag köra tre pass för foten. Jag har fått övningar jag ska göra 2-3 gånger  i veckan så ska försöka göra det på gymmet på jobbet-

I morgon ska Jimmy försöka ta med sig Liam till slalombacken en sista gång. Själv ska jag försöka ta det lite lugnt innan tre dagars jobb väntar.
 
 

Kommentera inlägget här :