Man tror man vet hur det känns att förlora ett syskon eller barn, men inte förän det drabbar än själv kan man förstå hur himla ont det gör.
Vissa dagar vill man bara hämta en spade och gräva ner sig. Man orkar inte, aldrig någonsin hade jag trott detta skulle hända.
Smärtan man känner gör så himla ont att man försöker trycka bort allt, alltså man förtränger det. Jag gör det så bra att det känns som om jag har glömt Mimmi, alltså hur hon var. Innerst inne så vet jag att jag aldrig gör det. Men jag är så rädd att glömma henne så det känns som om jag har det. Det var så längesen jag fick prata med henne, så längesedan jag var nära henne.
Jag orkar inte tänka på att jag måste klara livet utan henne. Det spelar ingen roll om jag vet att hon finns här, för det blir inte som förut.
Klart jag vill att hon ska vara med mig, men jag vill ha henne här, precis som förut. Jag vill ha någon att vara med jämt, någon att berätta allt för. Men det har jag inte längre. Ingen som Mimmi.
Det gör så ont, man vet inte vart man ska ta vägen, man vet inte hur man ska klara av det.
Men det finns en sak som får mig att stanna på jorden och det är Liam, utan han hade inget haft någon mening. Han får mig att fortsätta eftersom han behöver mig.
Jag skulle vela bo vid Mimmis grav, hela tiden har jag känslan om att hon är så ensam. Bara att åka ifrån bollnäs är jobbigt, det känns som om jag lämnar Mimmi själv på något vis.
Tänk bara om någon kunde forska fram vad som händer efter döden ? Kan man inte bara få veta det?
Men det finns en sak som får mig att stanna på jorden och det är Liam, utan han hade inget haft någon mening. Han får mig att fortsätta eftersom han behöver mig.
Jag skulle vela bo vid Mimmis grav, hela tiden har jag känslan om att hon är så ensam. Bara att åka ifrån bollnäs är jobbigt, det känns som om jag lämnar Mimmi själv på något vis.
Tänk bara om någon kunde forska fram vad som händer efter döden ? Kan man inte bara få veta det?
Mimmi jag älskar dig, jag glömmer dig aldrig, tänk så mycket vi gjort tillsammans. Önskade att jag kunde få dela och skratta åt alla dess minnen med dig, men istället får jag skratta åt dem själv.
Det var så bra när man var lite, när man blir stor är faktiskt mycket ett problem. Önskar nästan att man vore liten igen.
Mimmi min älskade ängel & syster <3
Det var så bra när man var lite, när man blir stor är faktiskt mycket ett problem. Önskar nästan att man vore liten igen.
Mimmi min älskade ängel & syster <3