- Vilken dag det har varit.

publicerat i Days of my life;
Vilken dag. Jag känner mig mer död än levande idag. 
Fick börja morgonen med att storhandla eftersom det inte ens fanns en liten brödbit hemma. Det blir så när man har varit borta. 
Tänkte hämta köksbordet med, men när jag åkte dit för att kolla så hade de lördagsstängt hela juli så det får vänta till måndag istället. Men det var skönt att slippa hämta det idag nästan. 
Istället åkte jag hem och monterade ihop byrån med Jimmy, det blev jättebra. Gick till och med bra att få ihop den. Liam sov lite middag en stund innan vi åkte till ren för att äta, var dock inte så sugen på mat,  mår faktiskt illa sedan igår. Måste varit något konstigt med kyckligen jag åt. 
Skjutsade sedan pappa till alfta, Jimmy och Liam stannade på ren. Jag passade även på att köpa en lampa till bilen eftersom min gick sönder på resan till småland, så pappa hjälpte mig att byta den.
Stannade en sväng där jag släppte av pappa för att träffa Lina, blev även bjuden på alkoholfri drink innan jag åkte hem. 
Har nu packat upp allt sedan resan. Jimmy och Liam har badat och nu ska Liam sova. Själv ska jag ta ett bad och sedan krypa till sängs. Hade så gärna vela gått ner på Crusingen, men det finns ingen ork till det. Jag ska istället gå och lägga mig. 
Imorgon ska vi åka till Freluga och pyssla lite i stugan. Köpte lite färg och så idag. 

Har haft en dålig dag idag. Jag saknar såklart Mimmi hela tiden, men vissa stunder blir det värre än andra. Man vet liksom inte vart man ska ta vägen. Tänk att det snart gått nio månader, eller det har väl till och med gått nio månader. Men det är inget jag tänker på, för det känns inte så längesen, det blir bara jobbigare att tänka på det. 
I flera nätter har jag drömt om Mimmi nu, jag drömmer om det saker hon sa innan hon dog. Saker hon ville förändra och göra. Jag drömmer att jag räddar henne den kvällen hon dog. Och jag kan säga att det finns inge värre att vakna och veta att det är sanning. 
Idag är också en sådan dag jag inte tror på liv efter döden. Konstigt nog. Vissa dagar tror jag verkligen på det, men idag känns det bara som. Hon är död, hon finns inte mer. Det är jobbigt att veta hur många år till jag måste vara utan henne, veta hur många år jag måste vänta tills jag får veta om det händer något när man dör. Men jag lever för hennes och Liams skull. Jag kämpar för att jag vill se Liam växa upp och jag vet att Mimmi inte vill se mig ledsen. På något vis känns det som om jag får en sån styrka ibland, och jag vet inte varifrån den kommer. Men de stunder jag är mest ledsen så känns det ibland som om hon är med mig. Det är så konstigt. Jag vet inte vad jag ska tro och jag kommer få vänta i så många år innan jag kommer få veta. Men jag ska göra det bästa av mitt liv för Mimmis skull. Jag älskar dig syster <3

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Casperalise:

Hi, very nice site! Good luck!

Kommentera inlägget här :