M a l i n ♥ J o n s s o n

Var ensam hemma igår / inatt då Jimmy var på olearys. 
Spenderade kvällen framför datan och kom av någon anledning på att tänka på syrrans gamla bilddagbok på internet. Var så klart tvungen att gå in och kolla igenom alla bilder.
Allt blir verkligen så verkligt när man gör det. Vardagligen förtränger man det, försöker att inte tänka på något alls. 
Men när man får tiden och verkligen gör det så är de så fruktansvärt jobbigt. 
Så himla mycket fina gamla minnen. Men också så fruktansvärt jobbigt. Jobbigt att se allt som skrivits och alla kommentarer hon hade svarat på. Hennes egna ord. Och så finns hon inte mer. Känns så overkligt.
Ingenting kommer någonsin bli som förut. Det finns verkligen inga ord för hur mycket jag saknar min syster. 
Det är verkligen något speciellt med syskonkärlek. . Det finns liksom aldrig någon som kan ta den platsen eller få den sortens kärlek av.
Ibland känner man sig så fruktansvärt ensam. 
Det har snart gått fem år, ändå så känns det som om det var igår. 
Vill inte tänka på att jag måste leva hela mitt liv utan en del av mig. 

Jag hoppas vi ses en dag igen. Världens bästa lillasyster. 
Jag älskar dig ♥