Iallafall så är Liam på världens trotshumör. Han testar precis allt, lyssnar inte alls och inte nog med det hans galna utbrott. Det är nästan omöjligt att klä på honom på morgonen. Jag är också envis av mig men har försökt med så många olika metoder, inget funkar. Vissa dagar funkar bra. Man hör från många att det växer bort, men det har ju hållit på hur länge som helst. Jag försöker med alla möjliga metoder. Vet inte hur jag ska få bort hans galna utbrott eller bara trotsen. Men det är väl bara härda, det försvinner väl kanske så småningom.
Men efter allt som hänt med Mimmi har jag så dåligt tålamod, jag har så dåliga dagar. Jag har en fruktansvärt jobbig tid nu. Ingen kanske tror det för det syns inte utåt. Men jag känner det med mitt humör. Jag vet inte hur jag ska ta mig upp ur denna svarta håla. Det har stått still så länge. Jag kommer inte ihåg när jag kände lycka sist. Känslor är som bortblåsta. Jag har stängt av mig bara för att orka med. Jag orkar inte känna någon sorg, jag orkar ingenting. Jag bara lever, lever på rutiner. Jag hoppas det vänder. Men saknaden efter Mimmi är obeskrivlig. Och det är först nu det är som jobbigast. Det känns som om jag nått den punkten nu, jag önskade att allt skulle vända. Men det vänder aldrig, jag står bara still här med mitt dåliga humör och ingen tålamod.
Inte nog med det så grinar Linus hela kvällarna när jag inte är i näreheten. Vilket resulterar i att ingen vill passa honom, det är bara jag som duger. Jag får bära honom hela tiden. Så fort Jimmy tar i han så skriker han, och då menar jag skriker. Svetten sprutar av han. Det är bara på eftermiddagen / kvällen det blir såhär. Dagarna går bra. Men det är jättejobbigt. Jag tar mig aldrig iväg känns det som, eller även om jag nu gör det kan jag aldrig känna mig lugn, för jag måste oftast avbryta för att åka hem och ta Linus.
Vet att mimmi var likadan när hon var liten och det går ju över, men man vet ju dock inte när. Men jag hoppas snart. Det tar på mina krafter, det gör det.
Vet att mimmi var likadan när hon var liten och det går ju över, men man vet ju dock inte när. Men jag hoppas snart. Det tar på mina krafter, det gör det.
Har tagit en välbehövlig promenad med Alex ikväll, skönt att prata av sig lite :) Och alltid roligt att umgås med henne.
Har varit hos både mamma och pappa idag sen åt vi på sibylla, ute i det fina vädret. Var även till lekparken på långnäs.
Har känt mig tråkig och osocial denna vecka. Har inte orkat med något alls. Vill helst bara vara känns det som. Men till veckan hoppas jag på att det ska vara bättre. Trodde jag var på väg att bli sjuk för känner mig så klen, men än så länge har ingen förkyldning dykt upp.
Nu ska jag titta på Idol ta ett bad och sova.
Nu har jag fått klaga av mig så nu kan jag sova gott. Jag hoppas ingen missuppfattar mig med detta inlägg. Jag älskar mina barn över allt annat. Men att förlora min allra bästa vän och syster är ingen lätt sak, det kommer kännas hela livet. Saknaden gör så ont och jag kan inte rå för hur jag känner eller fungerar. Men jag kämpar för mina barn och gör så gott jag kan men önskade att jag uppskattade saker med och inte tar allt för givet.
Godnatt!
Har varit hos både mamma och pappa idag sen åt vi på sibylla, ute i det fina vädret. Var även till lekparken på långnäs.
Har känt mig tråkig och osocial denna vecka. Har inte orkat med något alls. Vill helst bara vara känns det som. Men till veckan hoppas jag på att det ska vara bättre. Trodde jag var på väg att bli sjuk för känner mig så klen, men än så länge har ingen förkyldning dykt upp.
Nu ska jag titta på Idol ta ett bad och sova.
Nu har jag fått klaga av mig så nu kan jag sova gott. Jag hoppas ingen missuppfattar mig med detta inlägg. Jag älskar mina barn över allt annat. Men att förlora min allra bästa vän och syster är ingen lätt sak, det kommer kännas hela livet. Saknaden gör så ont och jag kan inte rå för hur jag känner eller fungerar. Men jag kämpar för mina barn och gör så gott jag kan men önskade att jag uppskattade saker med och inte tar allt för givet.
Godnatt!